Den här sidan har korrekturlästs
§ §
426
Sång 25.
Hatten hängande i trädet,
500. Sjunkit ner till knät i kärret.
»Ofta nog den gode värden
Bittida, vid dagens gryning,
Innan någon annan vaknat,
Innan byn det kunnat höra,
Stigit upp ifrån en stockeld,
Vaknat i sin granriskoja;
Ofta barr hans huvud borstat,
Dagg bestänkt hans klara ögon.
»Därför får den gode värden
510. Många vänner ock i stugan,
Sångare, som bänken fylla,
Gäster, som vid fönstren fröjdas,
Som på golvet glättigt glamma,
Som i stuguhörnet stoja,
Som vid väggen stå därute,
Vandra över gärdets lindor,
Skrida av och an på gården,
Ströva hit och dit vid stranden.
»Värden har jag först beprisat,
520. Nu jag prisar vår värdinna,
För de rätter hon har tillrett,
För det långa bordets råga.
»Själv hon stora bröd har bakat,
Talkkuna hon själv har tillrett,
Klappat den med flinka händer,
Snabbt med sina tio fingrar;
Vänligt bröden fram hon burit,
Skyndsamt gästerna hon mättat,
500. Sjunkit ner till knät i kärret.
»Ofta nog den gode värden
Bittida, vid dagens gryning,
Innan någon annan vaknat,
Innan byn det kunnat höra,
Stigit upp ifrån en stockeld,
Vaknat i sin granriskoja;
Ofta barr hans huvud borstat,
Dagg bestänkt hans klara ögon.
»Därför får den gode värden
510. Många vänner ock i stugan,
Sångare, som bänken fylla,
Gäster, som vid fönstren fröjdas,
Som på golvet glättigt glamma,
Som i stuguhörnet stoja,
Som vid väggen stå därute,
Vandra över gärdets lindor,
Skrida av och an på gården,
Ströva hit och dit vid stranden.
»Värden har jag först beprisat,
520. Nu jag prisar vår värdinna,
För de rätter hon har tillrett,
För det långa bordets råga.
»Själv hon stora bröd har bakat,
Talkkuna hon själv har tillrett,
Klappat den med flinka händer,
Snabbt med sina tio fingrar;
Vänligt bröden fram hon burit,
Skyndsamt gästerna hon mättat,
