Den här sidan har korrekturlästs
§ §
427
Sång 25.
Fläsk i rikligt mått dem bjudit,
530. Högtuppjästa gräddpiråger;
Betten böjts på våra knivar,
Skaften ren från bladen lossnat,
Medan laxar här vi styckat,
Sönderhuggit gäddors huvu’n.
Ofta nog har vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Vaknat före hanegället,
Uppstått, innan tuppen ropat,
Till bestyr för detta bröllop,
540. Medan rätterna hon tillrett,
Medan hon sin humle samlat,
Medan ölet var i brygden.
»Alltförväl har vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Vetat att sitt öl bereda,
Att en smaklig maltdryck brygga
Av en säd, som grott tillfyllest,
Av ett malt med nödig sötma,
Som hon icke vänt med spaden,
550. Icke omrört med sin såstång,
Nej, med händerna hon vänt det,
Rört det om med sina armar
I en rökbefriad bastu,
På en lave, ren och sopad.
»Ännu aldrig vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Låtit grodden bliva klibbig,
Maltet unket, kärvt till smaken,
530. Högtuppjästa gräddpiråger;
Betten böjts på våra knivar,
Skaften ren från bladen lossnat,
Medan laxar här vi styckat,
Sönderhuggit gäddors huvu’n.
Ofta nog har vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Vaknat före hanegället,
Uppstått, innan tuppen ropat,
Till bestyr för detta bröllop,
540. Medan rätterna hon tillrett,
Medan hon sin humle samlat,
Medan ölet var i brygden.
»Alltförväl har vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Vetat att sitt öl bereda,
Att en smaklig maltdryck brygga
Av en säd, som grott tillfyllest,
Av ett malt med nödig sötma,
Som hon icke vänt med spaden,
550. Icke omrört med sin såstång,
Nej, med händerna hon vänt det,
Rört det om med sina armar
I en rökbefriad bastu,
På en lave, ren och sopad.
»Ännu aldrig vår värdinna,
Denna gårdens trägna husmor,
Låtit grodden bliva klibbig,
Maltet unket, kärvt till smaken,
