Den här sidan har korrekturlästs
§ §
430
Sång 25.
Bortom vattnen ovan Dvina,
620. Från de öppna, vida fjärdar.
»Ej ens därifrån hon kommit —
Icke minsta grund det äger —
Fanns ett smultron uppå marken,
Rodnade på mon ett lingon,
Ljusgrönt gräs på åkern grodde,
Gyllne blomman stod i lunden,
Därav ficks vår bröllopstärna,
Dädan kom den lyckosamma.
»Munnen är hos bröllopstärnan
630. Nätt, som skottspoln är i Suomi,
Hennes klara ögon tindra
Liksom stjärnorna på fästet,
Hennes höga panna liknar
Månen över havets vågor.
»Smyckad rikt är bröllopstärnan,
Halsen prydes av en guldked,
Huvudet av gyllne plåtar,
Armarna av gyllne armband,
Fingrarna av gyllne ringar,
640. Öronen av gyllne hängen,
Pannan pryds av gyllne spännen,
Och av pärlor ögonbrynen.
Ren jag trodde månen lysa,
Då den gyllne brisken blänkte,
Ren jag trodde solen skina,
Då på halsen spännet lyste,
Trodde något fartyg skvalpa,
När jag hörde huvan fläta.
620. Från de öppna, vida fjärdar.
»Ej ens därifrån hon kommit —
Icke minsta grund det äger —
Fanns ett smultron uppå marken,
Rodnade på mon ett lingon,
Ljusgrönt gräs på åkern grodde,
Gyllne blomman stod i lunden,
Därav ficks vår bröllopstärna,
Dädan kom den lyckosamma.
»Munnen är hos bröllopstärnan
630. Nätt, som skottspoln är i Suomi,
Hennes klara ögon tindra
Liksom stjärnorna på fästet,
Hennes höga panna liknar
Månen över havets vågor.
»Smyckad rikt är bröllopstärnan,
Halsen prydes av en guldked,
Huvudet av gyllne plåtar,
Armarna av gyllne armband,
Fingrarna av gyllne ringar,
640. Öronen av gyllne hängen,
Pannan pryds av gyllne spännen,
Och av pärlor ögonbrynen.
Ren jag trodde månen lysa,
Då den gyllne brisken blänkte,
Ren jag trodde solen skina,
Då på halsen spännet lyste,
Trodde något fartyg skvalpa,
När jag hörde huvan fläta.
