Den här sidan har korrekturlästs
§ §
433
Sång 25.
Att du laga må din släde,
710. Skrindan åter sammanfoga.»
Nu den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Gick ånyo ner till Tuoni,
Vandrade till Manas stugor;
Borren bragte han från Tuoni,
Navaren från Manas stugor.
Därpå gamle Väinämöinen
Kväder fram en skog, som blånar
Skapar så en ek i skogen
720. Och en stadig rönn därjämte;
Dem begagnar han för släden,
Därav böjer han sig medar,
Därav väljer han sig fjättror,
Vrider sig därav en loka.
Så han fick sin släde lagad,
Skrindan åter sammanfogad,
Spände fålen nu i redet,
Bruna springarn för sin släde,
Själv han satte sig i släden,
730. Sänkte sig uti sitt åkdon;
Springarn sprang förutan piska,
Utan slag av pärlesnärten,
Fram mot forna foderställen,
Till bekanta betesplatser,
Bragte gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Ända fram till egna dörrar,
Till hans egen stugas tröskel.
710. Skrindan åter sammanfoga.»
Nu den gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Gick ånyo ner till Tuoni,
Vandrade till Manas stugor;
Borren bragte han från Tuoni,
Navaren från Manas stugor.
Därpå gamle Väinämöinen
Kväder fram en skog, som blånar
Skapar så en ek i skogen
720. Och en stadig rönn därjämte;
Dem begagnar han för släden,
Därav böjer han sig medar,
Därav väljer han sig fjättror,
Vrider sig därav en loka.
Så han fick sin släde lagad,
Skrindan åter sammanfogad,
Spände fålen nu i redet,
Bruna springarn för sin släde,
Själv han satte sig i släden,
730. Sänkte sig uti sitt åkdon;
Springarn sprang förutan piska,
Utan slag av pärlesnärten,
Fram mot forna foderställen,
Till bekanta betesplatser,
Bragte gamle Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn,
Ända fram till egna dörrar,
Till hans egen stugas tröskel.
28 — Kalevala. I.
