Den här sidan har korrekturlästs
§ §
41
Sång 3.
Låt oss våra klingor mäta,
Uti tvekamp svärden pröva!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Icke särdeles jag rädes
Dina svärd och all din insikt,
Dina spjut och dina anslag,
Men likväl och det oaktat
Vill mitt svärd jag icke pröva
I en strid med dig, du arme,
270. Med dig, stackare, i tvekamp.»
Nu den unge Joukahainen
Vred sin mun, sitt huvud svängde
Och sitt svarta hår han slängde,
Yttrade ett ord och sade:
»Den som ej en tvekamp vågar,
Ej sitt svärd i strid vill pröva,
Jag med sång till svin förvandlar,
Till ett djur med nedsänkt tryne;
Slike hjältar jag besvärjer,
280. En åt ett håll, en åt annat,
Driver dem uppå en dynghög,
Föser dem mot fähusknuten!»
Då förtörnas Väinämöinen,
Grips av vrede och av blygsel;
Själv begynner han att kväda,
Företager sig att sjunga.
Ej hans sång är barnajoller,
Barnajoller, kvinnopladder:
Sången är en skäggprydd hjältes;
290. Den ej varje barn kan sjunga,
Uti tvekamp svärden pröva!»
Sade gamle Väinämöinen:
»Icke särdeles jag rädes
Dina svärd och all din insikt,
Dina spjut och dina anslag,
Men likväl och det oaktat
Vill mitt svärd jag icke pröva
I en strid med dig, du arme,
270. Med dig, stackare, i tvekamp.»
Nu den unge Joukahainen
Vred sin mun, sitt huvud svängde
Och sitt svarta hår han slängde,
Yttrade ett ord och sade:
»Den som ej en tvekamp vågar,
Ej sitt svärd i strid vill pröva,
Jag med sång till svin förvandlar,
Till ett djur med nedsänkt tryne;
Slike hjältar jag besvärjer,
280. En åt ett håll, en åt annat,
Driver dem uppå en dynghög,
Föser dem mot fähusknuten!»
Då förtörnas Väinämöinen,
Grips av vrede och av blygsel;
Själv begynner han att kväda,
Företager sig att sjunga.
Ej hans sång är barnajoller,
Barnajoller, kvinnopladder:
Sången är en skäggprydd hjältes;
290. Den ej varje barn kan sjunga,
