Den här sidan har korrekturlästs
§ §
42
Sång 3.
Ej bland ynglingar ens hälften,
Ej bland fästmän tredjedelen,
Här i dessa onda dagar,
Detta tidevarv som svinner.
Väldigt kväder Väinämöinen,
Sjöar svalla, jorden skälver,
Kopparbergen våldsamt skaka,
Fasta hällar höras dåna,
Klippor rämna uti stycken,
300. Stenar rassla uppå stranden.
Över Joukahainens loka
Kvad han telningar av lövträd,
På hans rankor videbuskar,
På hans remtyg kvad han sälgar;
Kvad hans släde, guldutsirad,
Till en ruska ner i träsket
Och den pärlbesatta piskan
Till ett strandens rö vid havet;
Kvad hans häst med bläs i pannan
310. Till en sten vid forsens strandbrädd.
Kvad hans svärd med gyllne handtag
Till en ljungeld uppå himlen,
Och hans brokigt prydda båge
Till regnbåge över vattnen;
Kvad hans fjäderprydda pilar
Att som snabba hökar segla,
Och hans hund med sneda käftar
Till en grundfast sten i jorden.
Joukahainens mössa kvad han
320. Till en molnspets, uppåt riktad,
Ej bland fästmän tredjedelen,
Här i dessa onda dagar,
Detta tidevarv som svinner.
Väldigt kväder Väinämöinen,
Sjöar svalla, jorden skälver,
Kopparbergen våldsamt skaka,
Fasta hällar höras dåna,
Klippor rämna uti stycken,
300. Stenar rassla uppå stranden.
Över Joukahainens loka
Kvad han telningar av lövträd,
På hans rankor videbuskar,
På hans remtyg kvad han sälgar;
Kvad hans släde, guldutsirad,
Till en ruska ner i träsket
Och den pärlbesatta piskan
Till ett strandens rö vid havet;
Kvad hans häst med bläs i pannan
310. Till en sten vid forsens strandbrädd.
Kvad hans svärd med gyllne handtag
Till en ljungeld uppå himlen,
Och hans brokigt prydda båge
Till regnbåge över vattnen;
Kvad hans fjäderprydda pilar
Att som snabba hökar segla,
Och hans hund med sneda käftar
Till en grundfast sten i jorden.
Joukahainens mössa kvad han
320. Till en molnspets, uppåt riktad,
