Den här sidan har korrekturlästs
§ §
46
Sång 3.
Och en hjälm med guld jag ger dig,
Ger dig hatten full med silver,
Vunnet av min far i kriget,
Hämtat hem ur hårda strider!»
Gamle Väinämöinen svarar:
»Ej jag bryr mig om ditt silver,
Icke om ditt guld, du arme!
Själv jag har därav tillräckligt,
Varje bod till trängsel uppfylld,
420. Alla kistor överfulla.
Gammalt guldet är som månen,
Silvret åldrigt såsom solen.»
Och han sjunger Joukahainen
Ännu längre ned i kärret.
Sade unge Joukahainen:
»O du gamle Väinämöinen,
Hjälp mig nu ur detta trångmål,
Lös mig ur mitt svåra läge:
Mina sädesstackar ger jag,
430. Avstår alla mina åkrar
Som betalning för mitt huvud,
Som min egen lösepenning!»
Gamle Väinämöinen svarar:
»Dina stackar ej jag önskar,
Dina åkrar lika litet;
Själv jag har därav tillräckligt,
Överallt jag åkrar äger,
Stackar uppå varje svedland,
Har betydligt bättre åkrar,
440. Vida härligare stackar.»
Ger dig hatten full med silver,
Vunnet av min far i kriget,
Hämtat hem ur hårda strider!»
Gamle Väinämöinen svarar:
»Ej jag bryr mig om ditt silver,
Icke om ditt guld, du arme!
Själv jag har därav tillräckligt,
Varje bod till trängsel uppfylld,
420. Alla kistor överfulla.
Gammalt guldet är som månen,
Silvret åldrigt såsom solen.»
Och han sjunger Joukahainen
Ännu längre ned i kärret.
Sade unge Joukahainen:
»O du gamle Väinämöinen,
Hjälp mig nu ur detta trångmål,
Lös mig ur mitt svåra läge:
Mina sädesstackar ger jag,
430. Avstår alla mina åkrar
Som betalning för mitt huvud,
Som min egen lösepenning!»
Gamle Väinämöinen svarar:
»Dina stackar ej jag önskar,
Dina åkrar lika litet;
Själv jag har därav tillräckligt,
Överallt jag åkrar äger,
Stackar uppå varje svedland,
Har betydligt bättre åkrar,
440. Vida härligare stackar.»
