Den här sidan har korrekturlästs
§ §
60
Sång 4.
Så hon grät en dag och tvenne;
Slutligt sporde hennes moder:
»Varför sörjer du min flicka,
Varför gråter du och klagar?»
»Därför gråter jag och klagar,
Sörjer evigt, stackars flicka,
Att du givit bort mig arma,
Att ditt eget barn du bortskänkt
Till ett stöd åt åldrig make,
240. Till en gubbes ögonfägnad,
Att en skröplig gubbe skydda,
Som i vrån beständigt vistas.
Hellre du mig bort befalla
Djupt inunder vida fjärdar,
För att sikens syster bliva,
Fiskens vän i vattnet vara!
Bättre är i vattnet vistas,
Bo inunder blåa böljor,
Att som sikens syster leva,
250. Fiskens vän i vattnet vara,
Än att stöda skröplig make,
Vårda gammal gråhårsgubbe,
Som vid varje fotsteg faller,
Som mot varje stubbe stupar.»
I sin bod hon går på kullen,
Träder in i bodens inre,
Öppnar allrabästa kistan,
Slår med klang upp granna locket,
Finner där sex gyllne gördlar,
260. Blåa kjortlar, sju till talet;
Slutligt sporde hennes moder:
»Varför sörjer du min flicka,
Varför gråter du och klagar?»
»Därför gråter jag och klagar,
Sörjer evigt, stackars flicka,
Att du givit bort mig arma,
Att ditt eget barn du bortskänkt
Till ett stöd åt åldrig make,
240. Till en gubbes ögonfägnad,
Att en skröplig gubbe skydda,
Som i vrån beständigt vistas.
Hellre du mig bort befalla
Djupt inunder vida fjärdar,
För att sikens syster bliva,
Fiskens vän i vattnet vara!
Bättre är i vattnet vistas,
Bo inunder blåa böljor,
Att som sikens syster leva,
250. Fiskens vän i vattnet vara,
Än att stöda skröplig make,
Vårda gammal gråhårsgubbe,
Som vid varje fotsteg faller,
Som mot varje stubbe stupar.»
I sin bod hon går på kullen,
Träder in i bodens inre,
Öppnar allrabästa kistan,
Slår med klang upp granna locket,
Finner där sex gyllne gördlar,
260. Blåa kjortlar, sju till talet;