Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/72

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

68


Sång 4.

Rann på marken, till dess nytta,
Rann i vattnet, att det öka.
 När till marken vattnet hunnit,
Flöt det fram i stora floder;
Trenne älvar härav blevo,
Av de tårar, som hon gråtit,
Som på hennes kinder runnit,
Brustit fram ur hennes ögon.
 Bildades i alla älvar
480. Trenne eldigt strida forsar,
Och ur alla forsars brusning
Trenne klippor upp sig reste;
Invid kanten av var klippa
Höjde sig en gyllne kulle;
Högst på spetsen av var kulle
Växte trenne unga björkar,
Och på varje björk i toppen
Gyllne gökar tre sig satte.
 Gökarna begynte gala,
490. Kärlek, kärlek! gol den första,
Brudgum, brudgum! gol den andra,
Glädje, glädje! gol den tredje.
 Den, som galar: kärlek, kärlek!
Galar så i trenne månar
För den kärlekslösa flickan,
Som i havets sköte slumrar.
 Den, som galar: brudgum, brudgum!
Galar dubbelt flera månar
För den övergivne fästman,
500. Som i saknad blivit lämnad.