Sida:Kalevala (Collan) 1922 förra delen.djvu/73

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

69


Sång 4.
 Den, som galar: glädje, glädje!
Galar så i all sin livstid
För den glädjelösa modern,
Som till livets slut skall sörja.
 Men den arma modern sade,
När hon gökens stämma hörde:
»Ej en stackars moder länge
Lyssna må till gökens stämma!
När den gyllne göken galar,
510. Klappar hjärtat hårt i barmen,
Tårar brista fram ur ögat,
Strömma på den armas kinder,
Tårar, trindare än ärter,
Digrare än bönans kärna,
Och en aln tärs av dess livstråd,
Växten faller hop en handslängd,
Hela kroppen dignar kraftlös,
När hon gökens röst förnimmer!»