Den här sidan har korrekturlästs
§ §
77
Sång 5.
Nedstämt deras ljuva röster?
Sorgen deras stämmor tystat,
Nedstämt deras ljuva röster;
Därför sjunga de ej mera,
Gala ej vid solens nedgång,
Till min fröjd som förr om kvällen,
Till min glädje varje morgon!
»Icke heller vet jag mera,
Hur det nu skall bli att leva,
210. Att i denna världen dväljas,
Att på denna jorden vandra.
Om vid liv min moder vore,
Om hon ej i döden somnat,
Säkert skulle hon mig säga,
Hur jag kunde upprätt kvarstå
Utan att av sorg förkrossas,
Av bedrövelse gå under
Här i dessa onda dagar,
Under dessa svåra sorger!»
220. I sin grav hans moder vaknar,
Utur böljans djup hon svarar:
»Ännu är vid liv din moder,
Vaken är ännu den gamla,
Och hon kan väl än dig säga,
Hur du upprätt bör dig hålla,
Utan att av sorg förkrossas,
Ej av smärta duka under,
Här i dessa onda dagar,
Under dessa svåra sorger:
230. Gå att skåda Pohjas tärnor!
Sorgen deras stämmor tystat,
Nedstämt deras ljuva röster;
Därför sjunga de ej mera,
Gala ej vid solens nedgång,
Till min fröjd som förr om kvällen,
Till min glädje varje morgon!
»Icke heller vet jag mera,
Hur det nu skall bli att leva,
210. Att i denna världen dväljas,
Att på denna jorden vandra.
Om vid liv min moder vore,
Om hon ej i döden somnat,
Säkert skulle hon mig säga,
Hur jag kunde upprätt kvarstå
Utan att av sorg förkrossas,
Av bedrövelse gå under
Här i dessa onda dagar,
Under dessa svåra sorger!»
220. I sin grav hans moder vaknar,
Utur böljans djup hon svarar:
»Ännu är vid liv din moder,
Vaken är ännu den gamla,
Och hon kan väl än dig säga,
Hur du upprätt bör dig hålla,
Utan att av sorg förkrossas,
Ej av smärta duka under,
Här i dessa onda dagar,
Under dessa svåra sorger:
230. Gå att skåda Pohjas tärnor!
