Den här sidan har korrekturlästs
SJUNDE SÅNGEN.
Gamle trygge Väinämöinen
Simmar kring de vida djupen,
Flyter som en granrisruska,
Som en murken furustubbe,
Under sex av sommarns dagar,
Under nätter lika många,
Med det våta hav framför sig,
Över sig den klara himlen.
Simmar än i tvenne nätter,
10. Två de allra längsta dagar;
Men den natt som därpå följde,
Sedan åtta dagar svunnit,
Råkar han till slut i vånda,
Börjar att av värk besväras;
Naglarna från tårna lossna,
Och hans fingerleder styvna.
Nu den gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Ve mig arme, olycksfulle,
20. Av elände nedertryckte,
Simmar kring de vida djupen,
Flyter som en granrisruska,
Som en murken furustubbe,
Under sex av sommarns dagar,
Under nätter lika många,
Med det våta hav framför sig,
Över sig den klara himlen.
Simmar än i tvenne nätter,
10. Två de allra längsta dagar;
Men den natt som därpå följde,
Sedan åtta dagar svunnit,
Råkar han till slut i vånda,
Börjar att av värk besväras;
Naglarna från tårna lossna,
Och hans fingerleder styvna.
Nu den gamle Väinämöinen
Själv till orda tog och sade:
»Ve mig arme, olycksfulle,
20. Av elände nedertryckte,
