Den här sidan har korrekturlästs
§ §
93
Sång 7.
Innan hanen hunnit gala,
Innan någon kyckling kvittrat.
Får hon klipper fem till talet,
Ullen av sex lamm hon avskär,
Samlar ullen till sin vävnad,
Att till ylletyg beredas,
Innan dagen hunnit uppgå,
Innan soln sig hunnit höja.
Tvättar sen de långa borden,
150. Sopar golvets breda tiljor
Med en kvast av späda kvistar,
Med en frisk och lövrik sopkvast;
Öser sedan sina sopor
I en liten ask av koppar,
Bär dem ut igenom dörren
Över gården, bort, i hörnet
Av den längst avlägsna åkern,
Vid det lägsta gärdets öppning;
Där på soporna hon stannar,
160. Vänder huvudet och lyssnar;
Gråt förnimmer hon från havet,
Hör en klagan över floden.
Skyndar springande tillbaka,
Ilar åter in i stugan,
Yttrar där, då fram hon hunnit,
Börjar, anländ, att förtälja:
»Gråt från havet jag förnummit,
Hört en klagan över floden!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
170. Pohjolas tandglesa gumma,
Innan någon kyckling kvittrat.
Får hon klipper fem till talet,
Ullen av sex lamm hon avskär,
Samlar ullen till sin vävnad,
Att till ylletyg beredas,
Innan dagen hunnit uppgå,
Innan soln sig hunnit höja.
Tvättar sen de långa borden,
150. Sopar golvets breda tiljor
Med en kvast av späda kvistar,
Med en frisk och lövrik sopkvast;
Öser sedan sina sopor
I en liten ask av koppar,
Bär dem ut igenom dörren
Över gården, bort, i hörnet
Av den längst avlägsna åkern,
Vid det lägsta gärdets öppning;
Där på soporna hon stannar,
160. Vänder huvudet och lyssnar;
Gråt förnimmer hon från havet,
Hör en klagan över floden.
Skyndar springande tillbaka,
Ilar åter in i stugan,
Yttrar där, då fram hon hunnit,
Börjar, anländ, att förtälja:
»Gråt från havet jag förnummit,
Hört en klagan över floden!»
Louhi, Pohjolas värdinna,
170. Pohjolas tandglesa gumma,
