Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/103

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

99


Sång 31.
Kullervo han nämns av modern,
»Stark i strid» av Untamoinen.
 Och den lille gossen lades,
Bäddad blev den faderlöse
I en vagga för att vaggas,
I en gungbädd för att sövas.
 Barnet vaggas uti vaggan,
Gossen gungar, håret fladdrar,
En och tvenne dar han gungar,
90. Men uppå den tredje dagen
Sparkar han med styrka redan,
Sparkar kring sig, stretar ivrigt,
Sliter av sin egen linda,
Och på täcket han sig höjer,
Bräcker vaggan, gjord av lindträd,
Sönderriver alla bindlar.
 Hurtig tycktes gossen bliva,
Mycken raskhet röjde barnet;
Redan väntar Untamola,
100. Att en gång han upp skall växa
Till båd’ mannamod och klokhet,
Till en verklig hjältestyrka,
Till en träl, mer värd än hundra,
Svarande mot tusen andra.
 Två, tre månader han växte,
Men då nu den tredje inföll,
Och ett knä i höjd nan nådde
Började han själv att tänka:
»Om jag endast större bleve,
110. Vuxe till och vunnet styrka,