Den här sidan har korrekturlästs
§ §
119
Sång 32.
Såsom spänger över smutsen,
Över alla svåra ställen,
Över kärr och sanka marker,
Vattensamlingar och pölar!
Låt du mina krumhorn vandra,
Kliva på med kluvna klövar,
Så att hemmets rök de hinna
Utan svek och utan skada,
Utan att i kärret sjunka,
300. Att i dyn för alltid fastna!
»Om min hjord ej detta aktar,
Icke tågar hem för natten:
Pihlajatar, lilla tärna,
Katajatar, fagra jungfru,
Skär i lunden du ett björkris,
Bryt i skogen någon vidja,
Sök ett spö av rönn till gissel,
Gå att hämta någon enkäpp
Bakom Tapiolas fäste,
310. Bakom Tuomivaaras branter,
Driv därmed min hjord till gården,
Tills att bastun hunnit eldas;
Driv till hemmet hemmets boskap,
Skogens hjord till Tapiola!
Skyddsord
mot Björnen.
v. 315—542.
»Otso, ödemarkens äpple,
Honungstass, du skogens krokrygg!
Lät oss nu förlikning sluta,
Gör med mig ett gränseavtal,
Som består i alla tider,
320. Alla våra levnadsdagar:
Över alla svåra ställen,
Över kärr och sanka marker,
Vattensamlingar och pölar!
Låt du mina krumhorn vandra,
Kliva på med kluvna klövar,
Så att hemmets rök de hinna
Utan svek och utan skada,
Utan att i kärret sjunka,
300. Att i dyn för alltid fastna!
»Om min hjord ej detta aktar,
Icke tågar hem för natten:
Pihlajatar, lilla tärna,
Katajatar, fagra jungfru,
Skär i lunden du ett björkris,
Bryt i skogen någon vidja,
Sök ett spö av rönn till gissel,
Gå att hämta någon enkäpp
Bakom Tapiolas fäste,
310. Bakom Tuomivaaras branter,
Driv därmed min hjord till gården,
Tills att bastun hunnit eldas;
Driv till hemmet hemmets boskap,
Skogens hjord till Tapiola!
Skyddsord
mot Björnen.
v. 315—542.
»Otso, ödemarkens äpple,
Honungstass, du skogens krokrygg!
Lät oss nu förlikning sluta,
Gör med mig ett gränseavtal,
Som består i alla tider,
320. Alla våra levnadsdagar:
