Den här sidan har korrekturlästs
§ §
127
Sång 32.
Om de järnet sönderbryta,
Om de även det förstöra,
Må en gyllne stör du driva
Mellan munnens bägge käftar;
Fäst dess ändar hårt och stadigt,
Nåda väl dess tvenne spetsar,
Att ej käftarna sig röra,
Att ej tänderna sig skilja
Utan att med järn den bortslås,
540. Att med stål den undanspränges,
Att med kniv den sönderbrytes,
Att med yxa lös den hugges!»
Om de även det förstöra,
Må en gyllne stör du driva
Mellan munnens bägge käftar;
Fäst dess ändar hårt och stadigt,
Nåda väl dess tvenne spetsar,
Att ej käftarna sig röra,
Att ej tänderna sig skilja
Utan att med järn den bortslås,
540. Att med stål den undanspränges,
Att med kniv den sönderbrytes,
Att med yxa lös den hugges!»
Därpå Ilmarinens hustru,
Smedens driftiga värdinna,
Släppte korna ut ur stallet,
Sände boskapen på bete,
Lät sin herde följa hjorden,
Trälen driva bort sin boskap.
Smedens driftiga värdinna,
Släppte korna ut ur stallet,
Sände boskapen på bete,
Lät sin herde följa hjorden,
Trälen driva bort sin boskap.
