Den här sidan har korrekturlästs
§ §
10
Sång 26.
Som förbi min sida skrider,
Färdas fram uti mitt ställe;
Själv liksom en and jag dyker,
Sänker mig liksom en alla
Undan örnens klor, den starkes,
Undan fågelns vassa naglar.
O min moder, som mig burit,
Nämn för mig den andra faran!»
Sade Lemminkäinens moder:
150. »Denna fara är den andra:
När ett stycke väg du vandrat,
Ändat andra dagens resa,
Möter dig ett svalg i lågor,
Som sig sträcker över vägen
Gränslöst fjärran ut mot öster
Och emot nordväst oändligt,
Fullt av heta kullerstenar,
Hällar, som av hetta glöda.
Hundra män ditin ha’ råkat,
160. Tusende förgätts i svalget,
Hundra män med svärd vid sidan,
Tusen hästar, järnbeklädda.»
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte vackre Kaukomieli:
»Detta kan en man ej döda,
Kan ej bli en hjältes bane!
Råd mot detta nog jag finner,
Vet ett råd och minns ett medel:
Jag av snö en kämpe kväder,
170. Skapar fram en man ur drivan,
Färdas fram uti mitt ställe;
Själv liksom en and jag dyker,
Sänker mig liksom en alla
Undan örnens klor, den starkes,
Undan fågelns vassa naglar.
O min moder, som mig burit,
Nämn för mig den andra faran!»
Sade Lemminkäinens moder:
150. »Denna fara är den andra:
När ett stycke väg du vandrat,
Ändat andra dagens resa,
Möter dig ett svalg i lågor,
Som sig sträcker över vägen
Gränslöst fjärran ut mot öster
Och emot nordväst oändligt,
Fullt av heta kullerstenar,
Hällar, som av hetta glöda.
Hundra män ditin ha’ råkat,
160. Tusende förgätts i svalget,
Hundra män med svärd vid sidan,
Tusen hästar, järnbeklädda.»
Sade muntre Lemminkäinen,
Talte vackre Kaukomieli:
»Detta kan en man ej döda,
Kan ej bli en hjältes bane!
Råd mot detta nog jag finner,
Vet ett råd och minns ett medel:
Jag av snö en kämpe kväder,
170. Skapar fram en man ur drivan,
