Den här sidan har korrekturlästs
§ §
143
Sång 34.
»Vart skall Kullervoinen vandra,
Vartåt styr Kalervo-sonen?»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrar dessa ord till gensvar:
»Jag har fått en plan i sinnet,
I mitt huvud bor en tanke
Att till andra länder vandra,
Att till Untamola styra
Och de minas ofärd hämna,
120. Fars och moders smärtor gälda,
Bränna gårdarna till aska,
Stugorna till stoft förvandla.»
Skogsfrun tager då till orda,
Yttrar dessa ord och säger:
»Ännu är din släkt ej dödad,
Kalervo är icke fallen:
Kvar du har din far i livet,
Och din moder välbehållen.» —
»Du min kära, goda gumma,
130. Säg mig, o du goda skogsfru,
Var jag kan min fader finna,
Var min fagra fostrarinna!» —
»Där kan du din fader finna,
Där din fagra fostrarinna:
Invid Lapplands vida gränser,
På en fjärran strand av fisksjön.» —
»Du min kära, goda gumma,
Säg mig, o du goda skogsfru,
Huru jag dit bort skall komma,
140. Hur jag finner rätta vägen —
Vartåt styr Kalervo-sonen?»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrar dessa ord till gensvar:
»Jag har fått en plan i sinnet,
I mitt huvud bor en tanke
Att till andra länder vandra,
Att till Untamola styra
Och de minas ofärd hämna,
120. Fars och moders smärtor gälda,
Bränna gårdarna till aska,
Stugorna till stoft förvandla.»
Skogsfrun tager då till orda,
Yttrar dessa ord och säger:
»Ännu är din släkt ej dödad,
Kalervo är icke fallen:
Kvar du har din far i livet,
Och din moder välbehållen.» —
»Du min kära, goda gumma,
130. Säg mig, o du goda skogsfru,
Var jag kan min fader finna,
Var min fagra fostrarinna!» —
»Där kan du din fader finna,
Där din fagra fostrarinna:
Invid Lapplands vida gränser,
På en fjärran strand av fisksjön.» —
»Du min kära, goda gumma,
Säg mig, o du goda skogsfru,
Huru jag dit bort skall komma,
140. Hur jag finner rätta vägen —
