Den här sidan har korrekturlästs
§ §
144
Sång 34.
»Lätteligen dit du kommer,
Om ock obekant med vägen:
Skogsmons krökning bör du följa,
Hålla dig vid denna älvstrand.
Vandra så en dag och tvenne,
Vandra hela trenne dagar
Framåt i nordvästlig riktning
Ända tills ett berg du möter,
Gå då vid dess fot allt längre,
150. Tätt vid bergets vänstra sida
Och till slut en älv du varsnar,
Som du finna skall till höger.
Vandra nu vid älvens strandbrädd
Långsmed trenne vilda forsar
Tills ett långsträckt näs du hinner,
Stannar på en spetsig udde;
Där på udden står en stuga,
Undangömd en fiskarkoja,
Och i stugan bor din fader,
160. Lever kvar din fostrarinna,
Där skall även dina systrar,
Tvenne fagra mör du finna!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Börjar sig på väg begiva,
Vandrar en dag, vandrar tvenne,
Vandrar hela trenne dagar
Framåt i nordvästlig riktning
Ända tills ett berg han möter.
Långsmed bergets fot han framgår,
170. Tätt invid dess vänstra sluttning
Om ock obekant med vägen:
Skogsmons krökning bör du följa,
Hålla dig vid denna älvstrand.
Vandra så en dag och tvenne,
Vandra hela trenne dagar
Framåt i nordvästlig riktning
Ända tills ett berg du möter,
Gå då vid dess fot allt längre,
150. Tätt vid bergets vänstra sida
Och till slut en älv du varsnar,
Som du finna skall till höger.
Vandra nu vid älvens strandbrädd
Långsmed trenne vilda forsar
Tills ett långsträckt näs du hinner,
Stannar på en spetsig udde;
Där på udden står en stuga,
Undangömd en fiskarkoja,
Och i stugan bor din fader,
160. Lever kvar din fostrarinna,
Där skall även dina systrar,
Tvenne fagra mör du finna!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Börjar sig på väg begiva,
Vandrar en dag, vandrar tvenne,
Vandrar hela trenne dagar
Framåt i nordvästlig riktning
Ända tills ett berg han möter.
Långsmed bergets fot han framgår,
170. Tätt invid dess vänstra sluttning
