Den här sidan har korrekturlästs
§ §
146
Sång 34.
Sonen i det stora kriget,
Och på okänt sätt min dotter:
Nu är sonen återfunnen,
Dottern återvänder aldrig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Sporde genast av sin moder:
»Säg mig, vart din dotter kommit,
Hur försvann min unga syster?»
Modern tager då till orda,
210. Yttrar själv och svarar detta:
»Så jag mistat har min dotter,
Så försvann din stackars syster:
Ut hon gick att plocka hallon,
Bär vid bergets fot i skogen;
Där förgicks den vackra duvan,
Omkom fågeln oförmodat,
Gick en onämnd död till mötes,
Fick ett slut, som ingen känner.
»Vem är den som saknar flickan,
220. Vem, om icke hennes moder?
Främst av alla saknar modern,
Efterspanar hon sin dotter;
Ut jag gick, jag arma moder,
För att söka upp min dotter,
Lopp som björn i ödemarken,
Såsom utter genom skogen,
Letade en dag och tvenne,
Letade i trenne dagar,
Men då trenne dagar svunnit,
230. När en vecka slutligt skridit,
Och på okänt sätt min dotter:
Nu är sonen återfunnen,
Dottern återvänder aldrig.»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Sporde genast av sin moder:
»Säg mig, vart din dotter kommit,
Hur försvann min unga syster?»
Modern tager då till orda,
210. Yttrar själv och svarar detta:
»Så jag mistat har min dotter,
Så försvann din stackars syster:
Ut hon gick att plocka hallon,
Bär vid bergets fot i skogen;
Där förgicks den vackra duvan,
Omkom fågeln oförmodat,
Gick en onämnd död till mötes,
Fick ett slut, som ingen känner.
»Vem är den som saknar flickan,
220. Vem, om icke hennes moder?
Främst av alla saknar modern,
Efterspanar hon sin dotter;
Ut jag gick, jag arma moder,
För att söka upp min dotter,
Lopp som björn i ödemarken,
Såsom utter genom skogen,
Letade en dag och tvenne,
Letade i trenne dagar,
Men då trenne dagar svunnit,
230. När en vecka slutligt skridit,
