Den här sidan har korrekturlästs
§ §
151
Sång 35.
Fram med gny och brak han åker,
Mäter sträckan av sin hemväg
Uppå Väinös vida moar,
Uppå fordom svedda marker.
Och en mö med gyllne lockar
Möter honom då på skidor
Uppå Väinös vida moar,
Uppå fordom svedda marker.
Kullervo, Kalervo-sonen,
90. Bringar strax sin häst att stanna,
Börjar att med flickan språka,
Bjuder henne, lockar henne:
»Stig, o jungfru, i min släde,
Kom att vila här på fällen!»
Jungfrun styr förbi och säger,
Skidar undan, svarar spefullt:
»Döden stige i din släde,
Sjukdomen på dina fällar!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
100. Gubbens son med blåa strumpor,
Slår sin raska häst med spöet,
Med den pärlbesatta piskan.
Fålen springer, färden lider,
Släden knarrar, vägen avtar,
Fram med gny och brak han åker,
Mäter längden av sin hemväg
Ute på det vida havet,
På dess breda, öppna yta.
Och en mö med snörda kängor
110. Kommer honom då till möte
Mäter sträckan av sin hemväg
Uppå Väinös vida moar,
Uppå fordom svedda marker.
Och en mö med gyllne lockar
Möter honom då på skidor
Uppå Väinös vida moar,
Uppå fordom svedda marker.
Kullervo, Kalervo-sonen,
90. Bringar strax sin häst att stanna,
Börjar att med flickan språka,
Bjuder henne, lockar henne:
»Stig, o jungfru, i min släde,
Kom att vila här på fällen!»
Jungfrun styr förbi och säger,
Skidar undan, svarar spefullt:
»Döden stige i din släde,
Sjukdomen på dina fällar!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
100. Gubbens son med blåa strumpor,
Slår sin raska häst med spöet,
Med den pärlbesatta piskan.
Fålen springer, färden lider,
Släden knarrar, vägen avtar,
Fram med gny och brak han åker,
Mäter längden av sin hemväg
Ute på det vida havet,
På dess breda, öppna yta.
Och en mö med snörda kängor
110. Kommer honom då till möte
