Den här sidan har korrekturlästs
§ §
153
Sång 35.
»Stig, o jungfru, i min släde,
Kom, du väna, under fällen,
Äpplen skall du få förtära,
Nötter skall du här få knäcka!»
Spefullt svarar honom jungfrun,
Så den tennbriskprydda säger:
»Spotta må jag i din kälke,
I din släde, usle lätting;
Kallt det är inunder fällen,
150. Vedervärdigt i ditt åkdon!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Rycker jungfrun i sin skrinda,
Slänger flickan in i släden,
Sätter mön på sina fällar,
Tager henne under täcket.
Harmsen tager mön till orda,
Yttrar så den tennbriskprydda:
»Släpp mig, släpp mig ut ur släden,
160. Låt mig, arma barn, få slippa
Att ditt djärva tilltal höra,
Att uppå din fräckhet lyssna,
Eljest sönderslår jag bottnen,
Sparkar lös din spjälträdsmatta,
Trampar slädens korg i stycken,
Slår i kras ditt usla åkdon!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Öppnar då sin penningkista,
170. Slänger upp det granna locket,
Kom, du väna, under fällen,
Äpplen skall du få förtära,
Nötter skall du här få knäcka!»
Spefullt svarar honom jungfrun,
Så den tennbriskprydda säger:
»Spotta må jag i din kälke,
I din släde, usle lätting;
Kallt det är inunder fällen,
150. Vedervärdigt i ditt åkdon!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Rycker jungfrun i sin skrinda,
Slänger flickan in i släden,
Sätter mön på sina fällar,
Tager henne under täcket.
Harmsen tager mön till orda,
Yttrar så den tennbriskprydda:
»Släpp mig, släpp mig ut ur släden,
160. Låt mig, arma barn, få slippa
Att ditt djärva tilltal höra,
Att uppå din fräckhet lyssna,
Eljest sönderslår jag bottnen,
Sparkar lös din spjälträdsmatta,
Trampar slädens korg i stycken,
Slår i kras ditt usla åkdon!»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Gubbens son med blåa strumpor,
Öppnar då sin penningkista,
170. Slänger upp det granna locket,
