Den här sidan har korrekturlästs
§ §
154
Sång 35.
Visar henne allt sitt silver,
Tar ur kistan klädesstycken,
Strumpor ock, med gyllne kanter,
Gördlar, smyckade med silver.
Klädet fängslar flickans sinne,
Myntet ändrar tärnans tankar,
Silvret jungfruns håg betager,
Guldet möns fördärv bereder.
Kullervo, Kalervo-sonen,
180. Gubbens son med blåa strumpor,
Leker med den unga flickan,
Kysser henne, smeker henne,
Med sin ena hand vid tömmen
Och vid flickans barm den andra.
Så förförde han den unga,
Kränkte här den tennbriskprydda,
Under kopparsmyckat täcke,
Vilande på spräcklig slädfäll.
Morgon skänkte Gud ånyo,
190. Lät en annan dag begynna;
Sade då den unga jungfrun,
Tog till orda själv och sporde:
»Vadan leder du din härkomst,
Djärve, säg, vad ätt dig fostrat?
Stor är visst den släkt du tillhör,
Och din fader vida frejdad?»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Stor är ej den släkt jag tillhör,
200. Icke stor, ej heller liten,
Tar ur kistan klädesstycken,
Strumpor ock, med gyllne kanter,
Gördlar, smyckade med silver.
Klädet fängslar flickans sinne,
Myntet ändrar tärnans tankar,
Silvret jungfruns håg betager,
Guldet möns fördärv bereder.
Kullervo, Kalervo-sonen,
180. Gubbens son med blåa strumpor,
Leker med den unga flickan,
Kysser henne, smeker henne,
Med sin ena hand vid tömmen
Och vid flickans barm den andra.
Så förförde han den unga,
Kränkte här den tennbriskprydda,
Under kopparsmyckat täcke,
Vilande på spräcklig slädfäll.
Morgon skänkte Gud ånyo,
190. Lät en annan dag begynna;
Sade då den unga jungfrun,
Tog till orda själv och sporde:
»Vadan leder du din härkomst,
Djärve, säg, vad ätt dig fostrat?
Stor är visst den släkt du tillhör,
Och din fader vida frejdad?»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Stor är ej den släkt jag tillhör,
200. Icke stor, ej heller liten,
