Den här sidan har korrekturlästs
§ §
159
Sång 35.
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Under ha i sanning timat,
Svårt ett brott är nu begånget:
Kränkt jag har min egen syster,
Skändat själv min moders livsfrukt!
»Skatten hade jag betalat,
Erlagt alla jordaräntor,
Mötte då en mö på vägen,
330. Smekte henne, kränkte henne:
Och det var min egen syster,
Barnet av min egen moder.
»Döden har hon ljutit redan,
Gått sin sista stund till möte
Uti forsens vilda vågsvall,
I dess skumbetäckta virvel.
Endast jag ännu ej känner,
Anar ej och fattar icke
Hur jag skall mitt liv få sluta,
340. Var jag kan få dö, jag arme:
Om i ulvens glupska käftar,
Uti björnens gap, den vildes,
Uti buken av en valfisk,
Eller mellan gäddans tänder!»
Modern tager då till orda:
»Giv dig ej, min egen gosse,
Uti glupska ulvars käftar,
Uti gap av vilda björnar,
Eller till ett rov för valar,
350. För den grymma gäddans tänder!
Yttrade ett ord och sade:
»Under ha i sanning timat,
Svårt ett brott är nu begånget:
Kränkt jag har min egen syster,
Skändat själv min moders livsfrukt!
»Skatten hade jag betalat,
Erlagt alla jordaräntor,
Mötte då en mö på vägen,
330. Smekte henne, kränkte henne:
Och det var min egen syster,
Barnet av min egen moder.
»Döden har hon ljutit redan,
Gått sin sista stund till möte
Uti forsens vilda vågsvall,
I dess skumbetäckta virvel.
Endast jag ännu ej känner,
Anar ej och fattar icke
Hur jag skall mitt liv få sluta,
340. Var jag kan få dö, jag arme:
Om i ulvens glupska käftar,
Uti björnens gap, den vildes,
Uti buken av en valfisk,
Eller mellan gäddans tänder!»
Modern tager då till orda:
»Giv dig ej, min egen gosse,
Uti glupska ulvars käftar,
Uti gap av vilda björnar,
Eller till ett rov för valar,
350. För den grymma gäddans tänder!
