Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/164

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

160


Sång 35.

Suomis stora udde finns ju,
Vida äro Savos gränser,
Där en man sitt brott kan dölja,
Gömma skammen av sin illbragd,
Dölja sig i fem och sex år,
Ja, med ens i hela nio,
Tills att tiden lindring skänker,
Åren lätta sorgens börda!»
 Kullervo, Kalervo-sonen,
360. Yttrade ett ord och sade:
»Ej jag går att mig fördölja,
Vill ej undanfly, jag usle;
Inför dödens gap jag träder,
Kalmas portar vill jag nalkas,
Styr till krigets vida valplats,
Till de fält där männer stupa:
Än står Untamoinen upprätt,
Än ej fälld är denne niding;
Hämnat är ej vad min fader,
370. Icke vad min moder lidit,
Oberäknat andra smärtor,
Och hur väl man mig behandlat!