Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/166

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

162


Sång 36.

Med en hund du återvänder,
Rider hemåt på en groda.»
 Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Icke på ett kärr jag faller,
Ej på öde mon jag stupar,
Ej på fält, där korpar dväljas,
Marker, som av kråkor skördas,
När på stridens fält jag faller,
30. Stupar död på blodig valplats.
Härligt är att dö i striden,
Skönt att falla under svärdsklang!
Ståtelig är krigets sjukdom,
Snabb är där en ynglings bortgång,
Bort han dör, ej kvald på sotsäng,
Faller, innan han förtvinat!»
 Men hans moder tog till orda:
»Om du stupar uti striden,
Vad skall då din fader hava
40. Till sitt stöd på ålderdomen?»
Kullervo, Kalervo-sonen,
Yttrade ett ord och sade:
»Må han dö på hemmets sophög,
Stupa livlös ner på gården!» —
 »Vad skall då din moder hava
Till sitt stöd på ålderdomen?» —
 »Må hon dö i boskapsstallet
Med sin kärve uti famnen!» —
 »Vad skall då din broder hava
50. Till sitt skydd i framtidsdagar?» —