Den här sidan har korrekturlästs
§ §
14
Sång 26.
Äspingar jag tog i handen,
Ormar mellan mina fingrar,
Tiotals av dem jag dräpte,
Säkert hundra svarta ormar;
Ormblod har jag än på nageln,
Fett av äspingar på handen.
Därför torde jag ej bliva,
Lär ej lätteligen varda
Tagen av en orm som munsbit,
270. Slukad av det stora kräket.
Själv jag krama vill de lede,
Krossar dessa kräk för alltid,
Kväder alla ormar fjärran,
Driver äspingarna undan,
Stiger in från Pohjas gårdsplan,
Träder in i själva stugan.»
Sade Lemminkäinens moder:
»Träd dock ej, min gode gosse,
In i Pohjagårdens stuga,
280. Inom Sariolas väggar!
Svärd i bältet bära männen,
Vapen alla gårdens kämpar,
Rusiga de äro alla,
Vilda av för mycken drickning,
Och de kväda dig, du arme,
Mot din egen skarpa klinga;
Bättre män med sång besegrats,
Större hjältar övervunnits!»
Sade muntre Lemminkäinen,
290. Talte vackre Kaukomieli:
Ormar mellan mina fingrar,
Tiotals av dem jag dräpte,
Säkert hundra svarta ormar;
Ormblod har jag än på nageln,
Fett av äspingar på handen.
Därför torde jag ej bliva,
Lär ej lätteligen varda
Tagen av en orm som munsbit,
270. Slukad av det stora kräket.
Själv jag krama vill de lede,
Krossar dessa kräk för alltid,
Kväder alla ormar fjärran,
Driver äspingarna undan,
Stiger in från Pohjas gårdsplan,
Träder in i själva stugan.»
Sade Lemminkäinens moder:
»Träd dock ej, min gode gosse,
In i Pohjagårdens stuga,
280. Inom Sariolas väggar!
Svärd i bältet bära männen,
Vapen alla gårdens kämpar,
Rusiga de äro alla,
Vilda av för mycken drickning,
Och de kväda dig, du arme,
Mot din egen skarpa klinga;
Bättre män med sång besegrats,
Större hjältar övervunnits!»
Sade muntre Lemminkäinen,
290. Talte vackre Kaukomieli:
