Den här sidan har korrekturlästs
§ §
186
Sång 38.
Redan har vårt slott du skadat,
Gjort förfång åt detta fäste,
Då du förra gången hitkom,
Fann en väg till våra dörrar!
»Unga jungfru, du min syster,
Fägna dig ej över friarn,
Låt dig av hans mun ej tjusas,
Eller av hans stolta fötter!
Vargens tänder äger friarn,
90. Rävens knep han bär i fickan,
Björnens klor vid sina armar,
Har blodsugarns kniv i bältet,
Varmed han ens huvud sargar,
Ristar skåror uti ryggen.»
Själv den unga jungfrun talar
Så till smeden Ilmarinen:
»Icke vill jag till dig komma,
Bryr mig ej om klena karlar;
Ren du har en hustru dödat,
100. Tagit livet av min syster:
Mig också du skulle döda,
Även mig avdagataga!
Också torde denna jungfru
Vara värd en bättre make,
En gestalt, mer skön och ståtlig,
Och att i en bättre släde
Bort till bättre ställen föras,
Till ansenligare gårdar,
Än till kolig smedjeboning,
110. Till en ömklig makes eldstad».
Gjort förfång åt detta fäste,
Då du förra gången hitkom,
Fann en väg till våra dörrar!
»Unga jungfru, du min syster,
Fägna dig ej över friarn,
Låt dig av hans mun ej tjusas,
Eller av hans stolta fötter!
Vargens tänder äger friarn,
90. Rävens knep han bär i fickan,
Björnens klor vid sina armar,
Har blodsugarns kniv i bältet,
Varmed han ens huvud sargar,
Ristar skåror uti ryggen.»
Själv den unga jungfrun talar
Så till smeden Ilmarinen:
»Icke vill jag till dig komma,
Bryr mig ej om klena karlar;
Ren du har en hustru dödat,
100. Tagit livet av min syster:
Mig också du skulle döda,
Även mig avdagataga!
Också torde denna jungfru
Vara värd en bättre make,
En gestalt, mer skön och ståtlig,
Och att i en bättre släde
Bort till bättre ställen föras,
Till ansenligare gårdar,
Än till kolig smedjeboning,
110. Till en ömklig makes eldstad».
