Den här sidan har korrekturlästs
§ §
200
Sång 39.
Gamle trygge Väinämöinen
Och med honom Ilmarinen
Satte remtyg på den gyllne,
Betslade den ett år gamle;
Långsamt nu åstad de redo,
Två man högt, långs strandens sträcka,
Men från stranden ljöd en klagan,
Jämmer hördes från dess båthamn.
Gamle trygge Väinämöinen
150. Yttrade ett ord och sade:
»Där är visst en mö, som gråter,
Någon duva, som sig jämrar;
Skola vi gå dit att skåda,
Att betrakta saken nära?»
Närmare han skred mot stället,
Gick att undersöka saken:
Ingen mö det är som gråter,
Ingen duva som sig jämrar;
Det hans farkost är, som gråter,
160. Båten, som på stranden klagar.
Sade gamle Väinämöinen,
Då han fram till båten hunnit:
»Varför gråter du, min träbåt,
Klagar så, du årfästrika?
Sörjer du din fasta byggnad,
Styrkan uti dina tullar?»
Furuskeppet gav till gensvar,
Årfästrika båten sade:
»Båtens håg står ut på vågen
170. Även från en tjärad stapel,
Och med honom Ilmarinen
Satte remtyg på den gyllne,
Betslade den ett år gamle;
Långsamt nu åstad de redo,
Två man högt, långs strandens sträcka,
Men från stranden ljöd en klagan,
Jämmer hördes från dess båthamn.
Gamle trygge Väinämöinen
150. Yttrade ett ord och sade:
»Där är visst en mö, som gråter,
Någon duva, som sig jämrar;
Skola vi gå dit att skåda,
Att betrakta saken nära?»
Närmare han skred mot stället,
Gick att undersöka saken:
Ingen mö det är som gråter,
Ingen duva som sig jämrar;
Det hans farkost är, som gråter,
160. Båten, som på stranden klagar.
Sade gamle Väinämöinen,
Då han fram till båten hunnit:
»Varför gråter du, min träbåt,
Klagar så, du årfästrika?
Sörjer du din fasta byggnad,
Styrkan uti dina tullar?»
Furuskeppet gav till gensvar,
Årfästrika båten sade:
»Båtens håg står ut på vågen
170. Även från en tjärad stapel,
