Den här sidan har korrekturlästs
§ §
205
Sång 39.
Själv han satte sig vid rodret
I sin björkbåts böjda bakstam,
Lät sin farkost framåt skrida,
Yttrade ett ord och sade:
»Flyt i trädlös trakt, du farkost,
Vandra över vida fjärdar,
Flyt som bläddran över havet,
Som ett näckrosblad på vågen!»
Svenner lät han rodden sköta,
300. Tärnor sitta sysslolösa;
Svenner rodde, åror böjdes,
Men med färden led det icke.
Tärnor lät han rodden sköta,
Svenner sitta sysslolösa;
Tärnor rodde, fingrar böjdes,
Men med färden led det icke.
Gammalt folk till rodd han satte,
Och se på fick ungdomsskaran;
Gubbar rodde, huvu’n skälvde,
310. Men ännu ej framled färden.
Själve smeden Ilmarinen
Satte sig att ro omsider,
Och nu framgled furubåten,
Båten framgled, färden framled,
Långt hans årors slag förnummos,
Vida ljöd hans tullars gnissel.
Smeden ror och vattnet brusar,
Tofter knaka, borden böjas
Båtens rönnträdsåror vina,
320. Skaften ljuda gällt som järpen,
I sin björkbåts böjda bakstam,
Lät sin farkost framåt skrida,
Yttrade ett ord och sade:
»Flyt i trädlös trakt, du farkost,
Vandra över vida fjärdar,
Flyt som bläddran över havet,
Som ett näckrosblad på vågen!»
Svenner lät han rodden sköta,
300. Tärnor sitta sysslolösa;
Svenner rodde, åror böjdes,
Men med färden led det icke.
Tärnor lät han rodden sköta,
Svenner sitta sysslolösa;
Tärnor rodde, fingrar böjdes,
Men med färden led det icke.
Gammalt folk till rodd han satte,
Och se på fick ungdomsskaran;
Gubbar rodde, huvu’n skälvde,
310. Men ännu ej framled färden.
Själve smeden Ilmarinen
Satte sig att ro omsider,
Och nu framgled furubåten,
Båten framgled, färden framled,
Långt hans årors slag förnummos,
Vida ljöd hans tullars gnissel.
Smeden ror och vattnet brusar,
Tofter knaka, borden böjas
Båtens rönnträdsåror vina,
320. Skaften ljuda gällt som järpen,