Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/214

Den här sidan har korrekturlästs
 FYRTIONDE SÅNGEN.

 Gamle trygge Väinämöinen
Styrde färden genom svallet
Från den långa uddens ändpunkt,
Bort ur byns, den uslas, hörvidd,
Styrde under sång på havet,
Över våg med fröjd och jubel.
 Jungfrurna på strandens uddar,
Tärnorna se på och lyssna:
»Vilket jubel hörs på havet,
10. Vilken glädjesång på vågen,
Vackrare än härförinnan,
Skönare än någon hittills?»
 Gamle Väinämöinen styrde
Första dagen utmed floder,
Över träsk den andra dagen,
Tredje dagen utför forsar.
 Nu den muntre Lemminkäinen
Drog sig några ord till minnes
Ovan fallet av en eldfors,
20. Vid den helga strömmens virvel,