Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/216

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

212


Sång 40.

Mitt igenom forsens klipphäll,
I den onda stenens sida,
Att på den ej båten fastnar,
Att vår farkost oskadd framgår!
 »Om ej detta är tillfyllest:
Strömkarl, vattnets värd i djupet!
Gör till mossa forsens stenar,
Båten mjuk som gäddans blåsa,
Då den framgår genom skummet,
60. Färdas genom bergshögt vågsvalll!
 »Jungfru, som i forsen dväljes,
Ungmö, du vid strömmens stränder,
Sno ihop det mjuka snöret
Ur en mjuk och yvig totte,
Drag ditt snöre över vattnet,
Blåa snodden över vågen,
Att långs den mitt skepp får löpa,
Tjärubringan fram kan skrida,
Och att även simpla karlar,
70. Oerfarna vägen hitta!
 »Melatar, du kloka kvinna!
Fatta ynnestfullt din åra,
Varmed du en båt kan styra,
Bana väg i trolska forsar,
Undan avundsmannens boning,
Nedanom förtrollarns fönster.
 »Vore detta ej tillfyllest:
Ukko, Jumala i himlen!
Länka med ditt svärd min farkost,
80. Styr dess väg med blottad klinga,