Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/218

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

184


Sång 40.

Om det är en sten, en ruska,
Eller något annat hinder?
 Nu den muntre Lemminkäinen
Lutade sig ner att skåda,
Blickade inunder båten,
Fällde dessa ord och sade:
»Ej på någon sten är båten,
Icke på en vattenruska,
Utan på en gäddas skuldror,
120. Uppå vattenhundens ryggben.»
 Gamle trygge Väinämöinen
Yttrade ett ord och sade:
»Ett och annat finns i floder,
Gäddor finnas där och ruskor!
Stå vi på en gäddas skuldror,
Uppå vattenhundens ryggben,
Slå då med ditt svärd i vattnet,
Sönderhugg den stora fisken!»
 Det var muntre Lemminkäinen,
130. Ungdomsfriske, raske sällen:
Svärdet drog han fram ur bältet,
Benförkrossarn från sin sida,
Slog med klingan ner i vattnet,
Högg med svärdet under båten,
Nedföll därvid själv i vattnet,
Damp i sjön på sina händer.
 Därpå smeden Ilmarinen
Griper hjälten uti håret,
Lyfter mannen upp ur havet,
140. Yttrar själv ett ord och säger: