Den här sidan har korrekturlästs
§ §
215
Sång 40.
»Karl är var och en nu vorden,
Gjord att skägg på hakan bära,
För att hundra jämnt må finnas,
För att fylla tusentalet!»
Och sitt svärd han drog ur bältet,
Skarpa stålet ur sin slida,
Sökte därmed fisken träffa,
Högg inunder skeppets sida;
Blanka svärdet brast i stycken,
150. Fisken sporde därav intet.
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda då och sade:
»Icke hälften av en hjälte
Finns i er, knappt tredjedelen;
När det någon gång behöves,
När det tarvas mannainsikt,
Då är klent beställt med vettet,
Då är all besinning borta!»
Själv han grep sin goda klinga,
160. Fattade det skarpa stålet,
Stötte svärdet ner i havet,
Högg inunder skeppets sida
I den stora gäddans skuldror,
Uti vattenhundens ryggben.
Hårt var nu hans klinga fastnad,
Stannade i gäddans gälar;
Gamle trygge Väinämöinen
Sökte draga fisken uppåt,
Lyfte gäddan över vattnet:
170. Gäddan bröts i tvenne stycken,
Gjord att skägg på hakan bära,
För att hundra jämnt må finnas,
För att fylla tusentalet!»
Och sitt svärd han drog ur bältet,
Skarpa stålet ur sin slida,
Sökte därmed fisken träffa,
Högg inunder skeppets sida;
Blanka svärdet brast i stycken,
150. Fisken sporde därav intet.
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda då och sade:
»Icke hälften av en hjälte
Finns i er, knappt tredjedelen;
När det någon gång behöves,
När det tarvas mannainsikt,
Då är klent beställt med vettet,
Då är all besinning borta!»
Själv han grep sin goda klinga,
160. Fattade det skarpa stålet,
Stötte svärdet ner i havet,
Högg inunder skeppets sida
I den stora gäddans skuldror,
Uti vattenhundens ryggben.
Hårt var nu hans klinga fastnad,
Stannade i gäddans gälar;
Gamle trygge Väinämöinen
Sökte draga fisken uppåt,
Lyfte gäddan över vattnet:
170. Gäddan bröts i tvenne stycken,
