Den här sidan har korrekturlästs
§ §
216
Sång 40.
Stjärten sjönk och gick till botten,
Främre delen föll i båten.
Skeppet började att löpa,
Slapp från stället, där det fastnat;
Gamle trygge Väinämöinen
Styrde båten till en holme,
Vände skeppet upp mot stranden
Och besåg på alla sidor
Främre häften utav gäddan,
180. Tog till orda själv och sade:
»Den som här är äldst bland svenner,
Han må sönderklyva fisken,
Skära gäddan uti stycken,
Hugga huvudet i bitar!»
Männerna i båten svara,
Kvinnorna i skeppet yttra:
»Renast äro fiskarns fingrar,
Heligast hans egna händer.»
Gamle trygge Väinämöinen
190. Drog då kniven ut ur slidan,
Tog ur bältet kalla stålet,
Därmed sönderklöv han gäddan,
Styckade den fångna fisken,
Tog till orda själv och sade:
»Den som här är yngst bland jungfrur,
Hon må koka denna gädda,
Reda oss en frukostmunsbit,
Ställa till ett mål av fiskmat.»
Jungfrurna de gå att koka,
200. Tio tärnor därom kappas;
Främre delen föll i båten.
Skeppet började att löpa,
Slapp från stället, där det fastnat;
Gamle trygge Väinämöinen
Styrde båten till en holme,
Vände skeppet upp mot stranden
Och besåg på alla sidor
Främre häften utav gäddan,
180. Tog till orda själv och sade:
»Den som här är äldst bland svenner,
Han må sönderklyva fisken,
Skära gäddan uti stycken,
Hugga huvudet i bitar!»
Männerna i båten svara,
Kvinnorna i skeppet yttra:
»Renast äro fiskarns fingrar,
Heligast hans egna händer.»
Gamle trygge Väinämöinen
190. Drog då kniven ut ur slidan,
Tog ur bältet kalla stålet,
Därmed sönderklöv han gäddan,
Styckade den fångna fisken,
Tog till orda själv och sade:
»Den som här är yngst bland jungfrur,
Hon må koka denna gädda,
Reda oss en frukostmunsbit,
Ställa till ett mål av fiskmat.»
Jungfrurna de gå att koka,
200. Tio tärnor därom kappas;
