Den här sidan har korrekturlästs
§ §
217
Sång 40.
Och så blev då gäddan kokad
Att som frukostbit förtäras,
Men på klippan lågo benen,
Blevo lämnade på hällen.
Gamle trygge Väinämöinen
Började beskåda benen,
Vände dem och såg uppå dem,
Yttrade ett ord och sade:
»Vad månn’ kunde därav bliva,
210. Fås av dessa gäddans tänder,
Dessa fiskens breda käftar,
Om de bragtes i en smedja,
Om en skicklig smed dem hade,
Om till kunnig man de fördes?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Intet göras kan av skräpet,
Fiskens ben till intet duga,
Om de ock i smedjan bragtes,
Om en skicklig smed dem hade,
220. Om till kunnig man de fördes.»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Därav kunde dock förvisso
Bli en Kantele av fiskben,
Om här blott en konstnär funnes,
Som en harpa kunde göra.»
Men där kom ej någon annan,
Fanns ej någon kunnig konstnär,
Som förstod att harpan bilda.
230. Gamle trygge Väinämöinen
Att som frukostbit förtäras,
Men på klippan lågo benen,
Blevo lämnade på hällen.
Gamle trygge Väinämöinen
Började beskåda benen,
Vände dem och såg uppå dem,
Yttrade ett ord och sade:
»Vad månn’ kunde därav bliva,
210. Fås av dessa gäddans tänder,
Dessa fiskens breda käftar,
Om de bragtes i en smedja,
Om en skicklig smed dem hade,
Om till kunnig man de fördes?»
Sade smeden Ilmarinen:
»Intet göras kan av skräpet,
Fiskens ben till intet duga,
Om de ock i smedjan bragtes,
Om en skicklig smed dem hade,
220. Om till kunnig man de fördes.»
Gamle trygge Väinämöinen
Tog till orda själv och sade:
»Därav kunde dock förvisso
Bli en Kantele av fiskben,
Om här blott en konstnär funnes,
Som en harpa kunde göra.»
Men där kom ej någon annan,
Fanns ej någon kunnig konstnär,
Som förstod att harpan bilda.
230. Gamle trygge Väinämöinen
