Den här sidan har korrekturlästs
§ §
221
Sång 40.
Väcker hos mig verklig rysning,
Stör min sömn för hela veckan!
»Om ej Suomi-folkets harpa
Kallar fram en verklig glädje,
Eller uti sömn försänker,
Vaggar in i ljuvlig slummer,
Vräken harpan då i vattnet,
Sänken den i havets vågor,
Eller fören den tillbaka,
330. Återställen strängaspelet
Uti mästarns egna händer,
Uti själva konstnärns fingrar!»
Plötsligt nu från harpans strängar
Dessa ord till gensvar ljuda:
»Ej jag bör i vattnet vräkas,
Vill ej än i vägen sänkas;
Ljuda vill jag än hos mästarn,
Klinga uti konstnärns händer!»
Och då fördes varsamt harpan,
340. Bragtes Kantele försiktigt
I den hand som henne skapat,
På dens knän, som henne danat.
Stör min sömn för hela veckan!
»Om ej Suomi-folkets harpa
Kallar fram en verklig glädje,
Eller uti sömn försänker,
Vaggar in i ljuvlig slummer,
Vräken harpan då i vattnet,
Sänken den i havets vågor,
Eller fören den tillbaka,
330. Återställen strängaspelet
Uti mästarns egna händer,
Uti själva konstnärns fingrar!»
Plötsligt nu från harpans strängar
Dessa ord till gensvar ljuda:
»Ej jag bör i vattnet vräkas,
Vill ej än i vägen sänkas;
Ljuda vill jag än hos mästarn,
Klinga uti konstnärns händer!»
Och då fördes varsamt harpan,
340. Bragtes Kantele försiktigt
I den hand som henne skapat,
På dens knän, som henne danat.
