Den här sidan har korrekturlästs
FYRTIOFÖRSTA SÅNGEN.
Gamle trygge Väinämöinen,
Den evärdelige sångarn
Ställer fingrarna i ordning,
Tvättar sina tvenne tummar,
Sätter sig på glädjestenen,
Tager plats på sångarhällen,
På den silverrika kullen,
Toppen av den gyllne höjden,
Tar i fingrarna sin harpa,
10. Lägger kupan ner på knäna,
Strängaspelet under handen,
Höjer nu sin röst och säger:
»Komma må envar att höra,
Som ej hittills har förnummit
Fröjden av de gamla runor,
Strängaspelets klara toner!»
Därpå gamle Väinämöinen
Började att skickligt spela
På den goda gäddbensharpan,
20. På sin Kantele av fiskben;
Den evärdelige sångarn
Ställer fingrarna i ordning,
Tvättar sina tvenne tummar,
Sätter sig på glädjestenen,
Tager plats på sångarhällen,
På den silverrika kullen,
Toppen av den gyllne höjden,
Tar i fingrarna sin harpa,
10. Lägger kupan ner på knäna,
Strängaspelet under handen,
Höjer nu sin röst och säger:
»Komma må envar att höra,
Som ej hittills har förnummit
Fröjden av de gamla runor,
Strängaspelets klara toner!»
Därpå gamle Väinämöinen
Började att skickligt spela
På den goda gäddbensharpan,
20. På sin Kantele av fiskben;
