Den här sidan har korrekturlästs
§ §
223
Sång 41.
Smidigt höjde sig hans fingrar,
Tummen lyfte sig med lätthet.
Nu blev glädjen först en glädje,
Nu fick jublet ljud av jubel,
Spelet ljöd som spel omsider
Och en verklig sång var sängen.
Välljud steg ur gäddans tänder,
Klar en klang ur fiskens ryggben,
Ljuvligt ljödo hingstens tagel,
30. Springarns hår, till strängar snodda.
Så den gamle Väinö spelte,
Och ej fanns ett djur i skogen,
Springande på fyra fötter,
Lufsande med ludna smalben,
Som ej kom att spelet höra,
Att dess glädjeljud beundra.
Ekorrn styr ditåt sin kosa,
Fram från träd till träd han hoppar;
Hermelinerna sig närma,
40. Sätta sig på gärdesgården;
Älgar springa fram på heden,
Lodjur taga del i fröjden.
Vargen vaknar uti kärret,
Björnen bryter upp från sandmon,
Ur sitt ide under tallar,
Ur det granomhöljda snåret;
Vargen vandrar vida sträckor,
Björnen tågar över tallmon,
Sätter sig på gärdesgården,
50. Stiger upp på själva ledet;
Tummen lyfte sig med lätthet.
Nu blev glädjen först en glädje,
Nu fick jublet ljud av jubel,
Spelet ljöd som spel omsider
Och en verklig sång var sängen.
Välljud steg ur gäddans tänder,
Klar en klang ur fiskens ryggben,
Ljuvligt ljödo hingstens tagel,
30. Springarns hår, till strängar snodda.
Så den gamle Väinö spelte,
Och ej fanns ett djur i skogen,
Springande på fyra fötter,
Lufsande med ludna smalben,
Som ej kom att spelet höra,
Att dess glädjeljud beundra.
Ekorrn styr ditåt sin kosa,
Fram från träd till träd han hoppar;
Hermelinerna sig närma,
40. Sätta sig på gärdesgården;
Älgar springa fram på heden,
Lodjur taga del i fröjden.
Vargen vaknar uti kärret,
Björnen bryter upp från sandmon,
Ur sitt ide under tallar,
Ur det granomhöljda snåret;
Vargen vandrar vida sträckor,
Björnen tågar över tallmon,
Sätter sig på gärdesgården,
50. Stiger upp på själva ledet;
