Den här sidan har korrekturlästs
§ §
185
Sång 41.
Där den ädle hjälten spelte,
Där sin harpa Väinö rörde.
Ner från höjden flyger örnen,
Höken skjuter fram ur molnen,
Allan ur de djupa böljor,
Svanen från det sanka kärret;
Och varenda liten bofink,
Alla kvittrande små fåglar,
Flere hundratal av siskor,
90. Nära tusen glada lärkor
Fröjda sig i luftens rymder,
Kvittra muntert på hans skuldror,
Medan fadern glädje väcker,
Medan Väinämöinen spelar.
Även luftens Luonnottaret,
Rymdens undersköna tärnor
Undra över glädjeljuden,
Lyssna uppå strängaspelet;
En på luftens loka sitter,
100. Strålande på himlabågen,
På en liten sky en annan,
Glänsande på rosig molnkant.
Kuutar, unga mön, den fagra,
Päivätär, den sköna tärnan,
Sutto vid sin vävsked båda,
Läto skaften höjas, sänkas,
Vävde på en gyllne vävnad,
Sysslade med tyg av silver
Vid en rand av purpurmolnet,
110. På ett hörn av himlabågen.
Där sin harpa Väinö rörde.
Ner från höjden flyger örnen,
Höken skjuter fram ur molnen,
Allan ur de djupa böljor,
Svanen från det sanka kärret;
Och varenda liten bofink,
Alla kvittrande små fåglar,
Flere hundratal av siskor,
90. Nära tusen glada lärkor
Fröjda sig i luftens rymder,
Kvittra muntert på hans skuldror,
Medan fadern glädje väcker,
Medan Väinämöinen spelar.
Även luftens Luonnottaret,
Rymdens undersköna tärnor
Undra över glädjeljuden,
Lyssna uppå strängaspelet;
En på luftens loka sitter,
100. Strålande på himlabågen,
På en liten sky en annan,
Glänsande på rosig molnkant.
Kuutar, unga mön, den fagra,
Päivätär, den sköna tärnan,
Sutto vid sin vävsked båda,
Läto skaften höjas, sänkas,
Vävde på en gyllne vävnad,
Sysslade med tyg av silver
Vid en rand av purpurmolnet,
110. På ett hörn av himlabågen.
15 — Kalevala. II.
