Den här sidan har korrekturlästs
§ §
229
Sång 41.
Och ifrån det välvda bröstet
Ner uppå de fasta knäna,
Flöto från de fasta knäna
Ner uppå hans höga vrister,
Runno från hans höga vrister
Under fötterna på marken;
Genom mantlar fem de trängde,
Genom sex hans gyllne gördlar,
Genom sju hans blåa skjortor,
210. Genom åtta vadmalsrockar.
Och de klara tårar flöto
Från den gamle Väinös närhet
Till det blåa havets stränder
Och från blåa havets stränder
Under vattnets klara yta
Ner i djupets svarta gyttja.
Men den gamle Väinämöinen
Höjde då sin röst och sade:
»Finnes väl bland denna ungdom,
220. Uti denna sköna skara,
Uti detta stora släkte,
Här, bland faderns många söner,
Den som hämtar mina tårar
Upp ur havets klara vågor?»
Honom svara då de unga,
Svara likaså de gamla:
»Icke finns bland denna ungdom,
Uti denna sköna skara,
Uti detta stora släkte,
230. Här, bland faderns många söner,
Ner uppå de fasta knäna,
Flöto från de fasta knäna
Ner uppå hans höga vrister,
Runno från hans höga vrister
Under fötterna på marken;
Genom mantlar fem de trängde,
Genom sex hans gyllne gördlar,
Genom sju hans blåa skjortor,
210. Genom åtta vadmalsrockar.
Och de klara tårar flöto
Från den gamle Väinös närhet
Till det blåa havets stränder
Och från blåa havets stränder
Under vattnets klara yta
Ner i djupets svarta gyttja.
Men den gamle Väinämöinen
Höjde då sin röst och sade:
»Finnes väl bland denna ungdom,
220. Uti denna sköna skara,
Uti detta stora släkte,
Här, bland faderns många söner,
Den som hämtar mina tårar
Upp ur havets klara vågor?»
Honom svara då de unga,
Svara likaså de gamla:
»Icke finns bland denna ungdom,
Uti denna sköna skara,
Uti detta stora släkte,
230. Här, bland faderns många söner,
