Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/244

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

240


Sång 42.

Ljuder ej en sång i båten,
Ej en visa mer på vågen.»
 Gamle trygge Väinämöinen
Yttrar då ett ord och säger:
»Sjunga bör man ej på vattnet,
Icke kväda uppå vägen;
Sången alstrar endast lättja,
Visor uppehålla rodden;
Bort den gyllne dagen ginge,
240. Natten kunde nå oss halvvägs
Här på dessa öppna vatten,
Dessa havets vida vågor.»
 Men den muntre Lemminkäinen
Svarar då ett ord och säger:
»Tiden går nog det oaktat,
Undan flyr den sköna dagen,
Natten brusar fram omsider,
Kvällens skymning kommer skyndsamt
Om du också aldrig sjunger,
250. Aldrig här i livet kväder.»
 Därpå gamle Väinämöinen
Styrde över blåa havet,
Styrde en dag, styrde tvenne;
Slutligen på tredje dagen
Frågar muntre Lemminkäinen,
Spörjer han för andra gången:
»Varför sjunger du ej, Väinö,
Kväder du ej, ädelborne,
Då du fått den goda Sampo,
260. Då du rätta vägen funnit?»