Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/248

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

244


Sång 42.

Störta Kalevas avkomma,
Dränk Uvantolainens skara,
Sänk de ondskefulla männen
Ner i havets djupa vågor,
För till Pohja goda Sampo,
Utan att i sjön den fälla!
 »Vore detta ej tillräckligt:
Ukko, högste gud bland gudar,
O du luftens gyllne konung,
360. Härskare, du silverklädde!
Bringa du en storm å bane,
Låt ett våldsamt väder höjas,
Framdriv vinden, utsänd vägen
Rakt emot det skepp som framgår,
Så att icke Väinämöinen,
Uvanto kan undankommal!»
 Dimmans dotter, töcknets tärna,
Andas dimmor över havet,
Fyllde luftens rymd med töcken,
370. Kvarhöll gamle Väinämöinen
Under hela trenne nätter
Ute på det blåa havet,
Utan att han målet nådde,
Någonstädes färdas kunde.
 När han legat trenne nätter
Ute på det blåa havet,
Sade gamle Väinämöinen,
Tog till orda själv och talte:
»Icke en gång sämre karlar,
380. Ej ens sömnigare hjältar