Den här sidan har korrekturlästs
§ §
253
Sång 43.
För att Sampo återtaga
Utur Väinämöinens farkost.
Gamle trygge Väinämöinen
Styrde över blåa havet,
Höjde nu sin röst och sade,
Talade i båtens bakstam:
»O du muntre son av Lempi,
Som står högst bland mina vänner,
Stig i masten av vär farkost,
30. Klättra uppför segelstången,
Granska luftens rymd framför oss,
Se på himlens valv bakom oss,
Om dess rand är klar och molnfri,
Klar och molnfri, eller mulen!»
Det var muntre Lemminkäinen,
Ungdomsfriske, raske sällen —
Alltid redo, även obedd,
Färdig utan särskild maning —
Upp han klättrade i masten,
40. Steg med lätthet upp i toppen,
Såg mot öster, såg mot väster,
Såg mot norr och såg mot söder,
Spejade kring Pohjas stränder,
Yttrade till slut och sade:
»Klar är luftens rymd framför oss,
Mulen himmelen bakom oss:
Ifrån norr en sky sig höjer,
I nordväst en molnkant skönjes.»
Sade gamle Väinämöinen:
50. »Sant är icke vad du talar!
Utur Väinämöinens farkost.
Gamle trygge Väinämöinen
Styrde över blåa havet,
Höjde nu sin röst och sade,
Talade i båtens bakstam:
»O du muntre son av Lempi,
Som står högst bland mina vänner,
Stig i masten av vär farkost,
30. Klättra uppför segelstången,
Granska luftens rymd framför oss,
Se på himlens valv bakom oss,
Om dess rand är klar och molnfri,
Klar och molnfri, eller mulen!»
Det var muntre Lemminkäinen,
Ungdomsfriske, raske sällen —
Alltid redo, även obedd,
Färdig utan särskild maning —
Upp han klättrade i masten,
40. Steg med lätthet upp i toppen,
Såg mot öster, såg mot väster,
Såg mot norr och såg mot söder,
Spejade kring Pohjas stränder,
Yttrade till slut och sade:
»Klar är luftens rymd framför oss,
Mulen himmelen bakom oss:
Ifrån norr en sky sig höjer,
I nordväst en molnkant skönjes.»
Sade gamle Väinämöinen:
50. »Sant är icke vad du talar!
