Den här sidan har korrekturlästs
§ §
254
Sång 43.
Ej en sky det torde vara,
Ej en molnkant, som sig höjer,
Det är något segelfartyg:
Skåda en gång till, och noga!»
En gång till han ser, och noga,
Yttrar dessa ord och säger:
»Där i fjärran syns en holme,
Skymtar fram en ö på avstånd;
Hökar vimla i dess aspar,
60. Tjäderhonor i dess björkar.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Sant är icke vad du talar;
Hökar torde det ej vara,
Icke fläckbeströdda tjädrar,
Det är Pohja-gårdens söner;
Skåda än en gång, och noga!»
Nu den muntre Lemminkäinen
Skådade för tredje gången,
Fällde dessa ord omsider,
70. Yttrade och sade slutligt:
»Pohja-båten är i antåg,
Stampar fram, med hundra åror;
Hundra karlar ro i båten,
Tusen sitta sysslolösa.»
Nu den gamle Väinämöinen
Fick förspörja verklig sanning,
Och han yttrade och sade:
»Ro nu på, du Ilmarinen,
Ro, du muntre Lemminkäinen,
80. Ron, I alle här i skeppet,
Ej en molnkant, som sig höjer,
Det är något segelfartyg:
Skåda en gång till, och noga!»
En gång till han ser, och noga,
Yttrar dessa ord och säger:
»Där i fjärran syns en holme,
Skymtar fram en ö på avstånd;
Hökar vimla i dess aspar,
60. Tjäderhonor i dess björkar.»
Sade gamle Väinämöinen:
»Sant är icke vad du talar;
Hökar torde det ej vara,
Icke fläckbeströdda tjädrar,
Det är Pohja-gårdens söner;
Skåda än en gång, och noga!»
Nu den muntre Lemminkäinen
Skådade för tredje gången,
Fällde dessa ord omsider,
70. Yttrade och sade slutligt:
»Pohja-båten är i antåg,
Stampar fram, med hundra åror;
Hundra karlar ro i båten,
Tusen sitta sysslolösa.»
Nu den gamle Väinämöinen
Fick förspörja verklig sanning,
Och han yttrade och sade:
»Ro nu på, du Ilmarinen,
Ro, du muntre Lemminkäinen,
80. Ron, I alle här i skeppet,
