Den här sidan har korrekturlästs
§ §
256
Sång 43.
Detta slängde han i havet,
Bakåt, över vänstra axeln,
Höjde rösten, tog till orda,
Yttrade och sade detta:
Härav må en klippa uppstå,
Må en hemlig häll sig bilda,
Och mot den må Pohjas farkost,
Hundraroddarskeppet krossas,
Uti stormuppjagad bränning,
120. I ett häftigt svall av vågor!»
Och där uppstod nu en klippa,
Bildades en ö i havet,
Sträckt på längden emot öster,
Liggande mot norr på bredden.
Pohja-skeppet nu sig närmar,
Stampar framåt över vågen,
Stöter innan kort mot klippan,
Fastnar hårt på hälln i havet;
Sönder brister furubåten,
130. Skeppet med de hundra vrängen,
Masterna i havet störta,
Alla segel sjunka neder
För att bort av stormen bäras,
Att av vårens vind förskingras.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Steg med fötterna i vattnet
För att resa upp sin farkost,
För att skeppet uppåt vända:
Skeppet stod ej mer att resa,
140. Båten kunde icke röras,
Bakåt, över vänstra axeln,
Höjde rösten, tog till orda,
Yttrade och sade detta:
Härav må en klippa uppstå,
Må en hemlig häll sig bilda,
Och mot den må Pohjas farkost,
Hundraroddarskeppet krossas,
Uti stormuppjagad bränning,
120. I ett häftigt svall av vågor!»
Och där uppstod nu en klippa,
Bildades en ö i havet,
Sträckt på längden emot öster,
Liggande mot norr på bredden.
Pohja-skeppet nu sig närmar,
Stampar framåt över vågen,
Stöter innan kort mot klippan,
Fastnar hårt på hälln i havet;
Sönder brister furubåten,
130. Skeppet med de hundra vrängen,
Masterna i havet störta,
Alla segel sjunka neder
För att bort av stormen bäras,
Att av vårens vind förskingras.
Louhi, Pohjolas värdinna,
Steg med fötterna i vattnet
För att resa upp sin farkost,
För att skeppet uppåt vända:
Skeppet stod ej mer att resa,
140. Båten kunde icke röras,
