Den här sidan har korrekturlästs
§ §
258
Sång 43.
Rikta mot nordväst ditt öga,
Se dig om helt obetydligt!»
Gamle trygge Väinämöinen
Vänder huvudet från solen,
Riktar mot nordväst sitt öga,
Ser sig om helt obetydligt:
Redan nalkas Pohjas gumma,
Underfågeln nu sig närmar,
Lik en hök till skulderbenen,
180. Lik en örn till själva kroppen.
Fågeln uppnår Väinämöinen,
Flyger fram till mastens ända,
Slår sig ned på segelstången,
Sätter sig i högsta toppen:
Båten nära är att kantra,
Störtar nästan överända.
Härvid smeden Ilmarinen
Vid sin Jumala sig tryggar,
Till sin skapare sig vänder,
190. Yttrar dessa ord och säger:
»Starke skapare, mig skydda,
Jumala, ditt hägn förläna,
Så att sonen ej förkommer,
Moderns barn ej faller undan
Ur det antal skaparn skapat,
Jumala till liv befordrat!
»Ukko, gud, du uppenbare;
Gamle fader uti himlen!
Giv mig du en päls som lågar,
200. Bringa mig av eld en skjorta,
Se dig om helt obetydligt!»
Gamle trygge Väinämöinen
Vänder huvudet från solen,
Riktar mot nordväst sitt öga,
Ser sig om helt obetydligt:
Redan nalkas Pohjas gumma,
Underfågeln nu sig närmar,
Lik en hök till skulderbenen,
180. Lik en örn till själva kroppen.
Fågeln uppnår Väinämöinen,
Flyger fram till mastens ända,
Slår sig ned på segelstången,
Sätter sig i högsta toppen:
Båten nära är att kantra,
Störtar nästan överända.
Härvid smeden Ilmarinen
Vid sin Jumala sig tryggar,
Till sin skapare sig vänder,
190. Yttrar dessa ord och säger:
»Starke skapare, mig skydda,
Jumala, ditt hägn förläna,
Så att sonen ej förkommer,
Moderns barn ej faller undan
Ur det antal skaparn skapat,
Jumala till liv befordrat!
»Ukko, gud, du uppenbare;
Gamle fader uti himlen!
Giv mig du en päls som lågar,
200. Bringa mig av eld en skjorta,
