Sida:Kalevala (Collan) 1922 senare delen.djvu/263

Den här sidan har korrekturlästs

 §  §

259


Sång 43.
I vars skydd jag strida finge,
Och vari jag kunde kämpa
Utan att mitt huvud våga,
Att mitt hår tillspillogiva
I en lek av blanka klingor,
Där de skarpa svärden prövas!»
 Gamle trygge Väinämöinen
Fällde själv ett ord och sade:
»Ha, du Pohjolas värdinna!
210. Kommer du att Sampo dela
På den dimomvärvda udden,
På den töckenhöljda holmen?»
 Sade Pohjolas värdinna:
»Ej jag ämnar Sampo dela
Någonsin med dig, du snöde,
Jämte dig, o Väinämöinen!»
Själv hon söker Sampo taga
Utur Väinämöinens farkost.
 Nu den muntre Lemminkäinen
220. Drager svärdet ur sitt bälte,
Rycker ut det skarpa stålet,
Klingan från sin vänstra sida,
Och mot örnens klor han måttar,
Dänger svärdet mot dess fötter.
Hugg på hugg gör Lemminkäinen,
Yttrar dessa ord därjämte:
»Ner, I männer, ner, I klingor,
Ner med er, I usle kämpar,
Hundra män från varje vinge,
230. Tio från varenda fjäder!»