Den här sidan har korrekturlästs
§ §
264
Sång 43.
Inneslut allt ont i klippan,
Samla plågorna i berget,
Aldrig däremot vår måne,
Aldrig solen här i tiden!
»Frosten må du låta härja,
Kylig väderlek fördröja
Dina egna åkrars rågbrodd,
All den sådd, du själv har utstrött;
Låt ditt hårda hagel falla,
360. Skurarna av stål sig sänka
Där man plöjt med dina plogar,
Uppå Pohja-gårdens åkrar!
»Jaga björnen upp från sandmon,
Driv ur snår den ilskne katten,
Skicka ödemarkens kroktass,
Den glestandade ur buskris
In på Pohjas boskapsvägar,
På den mark dess hjordar trampa!»
Därpå Pohjolas värdinna
370. Fällde dessa ord och sade,
»Nu har makten från mig vikit,
Svagt är nu mitt välde vordet:
Sjunkit har min skatt i havet,
Böljor hava Sampo krossat!»
Gråtande hon hemåt styrde,
Full av sorg till Pohjas nejder.
Intet som är värt att nämnas
Fick hon med sig hem av Sampo,
Men hon medtog dock en smula
380. Med det ej benämnda fingret;
Samla plågorna i berget,
Aldrig däremot vår måne,
Aldrig solen här i tiden!
»Frosten må du låta härja,
Kylig väderlek fördröja
Dina egna åkrars rågbrodd,
All den sådd, du själv har utstrött;
Låt ditt hårda hagel falla,
360. Skurarna av stål sig sänka
Där man plöjt med dina plogar,
Uppå Pohja-gårdens åkrar!
»Jaga björnen upp från sandmon,
Driv ur snår den ilskne katten,
Skicka ödemarkens kroktass,
Den glestandade ur buskris
In på Pohjas boskapsvägar,
På den mark dess hjordar trampa!»
Därpå Pohjolas värdinna
370. Fällde dessa ord och sade,
»Nu har makten från mig vikit,
Svagt är nu mitt välde vordet:
Sjunkit har min skatt i havet,
Böljor hava Sampo krossat!»
Gråtande hon hemåt styrde,
Full av sorg till Pohjas nejder.
Intet som är värt att nämnas
Fick hon med sig hem av Sampo,
Men hon medtog dock en smula
380. Med det ej benämnda fingret;
