Den här sidan har korrekturlästs
§ §
271
Sång 44.
Att man nävret av mig skalar,
Att man mina kvistar bryter.
»Ofta, jag beklagansvärda,
Mången gång, jag djupt betryckta,
Vid den snabba vårens ankomst
Bygdens barn till mig sig närma,
Rista i min stam med knivar,
I min savomhöljda midja,
Och om sommarn onda herdar
120. Riva lös min vita gördel,
Än till kärl och än till slidor,
Än till sina smultronrivor.
»Ofta, jag beklagansvärda,
Mången gång, jag djupt betryckta,
Flickor i mitt skygd sig lägra,
Tärnor här omkring mig svärma,
Bryta löven ur min krona,
Binda grenarna till kvastar.
»Ofta nog, jag olycksfulla,
130. Mången gång, jag djupt betryckta,
Fälles jag, då marken svedjas,
Eller klyves jag till kastved;
Trenne gånger ren i sommar,
Under denna långa årstid,
Männer i mitt skygd sig lägrat,
För att sina yxor vässa
Mot mitt olycksburna huvud,
Mot mitt liv, jag ömkansvärda.
»Detta är mitt sommarnöje,
140. Fröjden av den varma tiden;
Att man mina kvistar bryter.
»Ofta, jag beklagansvärda,
Mången gång, jag djupt betryckta,
Vid den snabba vårens ankomst
Bygdens barn till mig sig närma,
Rista i min stam med knivar,
I min savomhöljda midja,
Och om sommarn onda herdar
120. Riva lös min vita gördel,
Än till kärl och än till slidor,
Än till sina smultronrivor.
»Ofta, jag beklagansvärda,
Mången gång, jag djupt betryckta,
Flickor i mitt skygd sig lägra,
Tärnor här omkring mig svärma,
Bryta löven ur min krona,
Binda grenarna till kvastar.
»Ofta nog, jag olycksfulla,
130. Mången gång, jag djupt betryckta,
Fälles jag, då marken svedjas,
Eller klyves jag till kastved;
Trenne gånger ren i sommar,
Under denna långa årstid,
Männer i mitt skygd sig lägrat,
För att sina yxor vässa
Mot mitt olycksburna huvud,
Mot mitt liv, jag ömkansvärda.
»Detta är mitt sommarnöje,
140. Fröjden av den varma tiden;
